Ååååh, vad skönt det är med stalltid när man jobbar så mycket som vi gör just nu. En stillsam ritt i solnedgången, följt av enordentlig skrubb av den smutsiga gamla hästen, är som terapi för själen.

Den gamla hästen ifråga, Tempo, har fullt upp med uppvaktningen av Patricias Cotte. Hon är så brunstig! Hon skvätter till höger och vänster, luktar på allt som han möjligtvis varit i närheten av eller släppt ifrån sig och så blir hon alldeles simmig i blicken.
Lyckan var gjord när vi skrittade ut tillsammans, vi skrattade så vi tjöt åt hennes knep för att få hans uppmärksamhet. På bilden här har hon lyckats preja honom av vägen, och tagit ett litet kärleksnyp i bogen på stackars Cotten, som blev alldeles stel. Där stod vi en stund, Tempo med Cotten i munnen och en blick som var 7 mil bort. Sicken märr... Någon som vill låna ett 23-årigt, mycket fertilt sto till avel?

Tempo är vääääldigt kär just nu....

Ha en bra en!
// Linda & Patricia