Det ska kännas att man lever
Ojojoj. För en vecka sedan gick jag lite mörbultad i kroppen efter att ha trillat av. Ofta händer det kanske när man minst anar det, när man skrittar, står still eller hoppar av/ upp. Sånnadär utföranden som brukar vara lite mer stillsamma. Kanske slappnar man av lite då och är mera med hästen när man väl är igång och rider, det kanske är svaret på tanken.
Ett exempel på en händelse är när en ryttare som jag känner skulle hoppa upp på sin häst, plötsligt rör sig hästen, ryttaren hamnar i obalans, hästen stegrar över och ryttaren bryterlårbenet. Oväntat!
Mitt egna exempel som jag fick va med om häromdagen är inte lika illa, men dock, en eftertanke fick man sig allt.
Jag stod i paddocken och så kom det en obekant som skulle hälsa på mig, hon ville skaka hand och det gjorde vi över staketet. Det hon inte visste var att det var ström i staketet och lade sin arm på staketet. Stöten gick igenom henne, till mig och till sist hästen. På en tiondels ögonblick var hästen ute ur paddocken, och själv låg jag på backen, på rumpan.
Så fort det går!
Man tror väl inte attman ska ramla av?.....
En muskelbristning i muskelpartiet runt höften fick jag klara mig med, vilket jag hade tur över.
// caroline