Vilken helg!
Han var spänd och tittig första rundan, men gjorde sen en kanonfin andrarunda så känslan var bra efteråt.
Avslutade med en sväng genom vattnet och laddar nu om för terrängträning på torsdag.
Ina Knutsson, vår fantastiska teamryttare, fortsatte att leverera och satte tre nollor i 130 på lika många dagar på Norrköping Horse Show. Det innebär att hon är färdigkvalad till både Scandinavian Open Falsterbo och Breeders i Flyinge med 6-åriga Inca. Vilket ekipage de är!
Så, nu startar en ny vecka med nya möjligheter! Jag börjar med en taxikörning i eftermiddag, en häst som ska flytta, mycket profilkläder som ska levereras och evenemang som det ska förberedas för. Fullt upp och ruskigt roligt!
Hoppas vi ses i butiken!
Kram Linda
Kram Linda
2013-05-20 @ 09:57:00
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Ut i terrängen bara!
Jag vet att jag har sagt det förut, men jag måste bara säga att jag nog har världens bästa jobb. Förutom att jag driver Hippotique på webben och butiken på Gillbergagatan så kör jag Hippotique Hästtaxi och är ute och representerar Hippotique på tävlingar runt om i Östergötland. Jag kommer att presentera och lägga ut dessa tävlingar både här i bloggen och på hemsida och facebook.
Roliga, trevliga och intressanta kunder är dessutom pricken över i. Ta åt er!
Tävling där Hippotique är med som sponsor och utställare:
1 juni Arrangör: Åkerbo Rid och Körsällskap Disciplin: Fälttävlan Plats: Ekenäs terrängbana Klasser: H90, H100 och CNC*. H100 är Hippotique Cup och vi sponsrar med bland annat dessa fantastiska ridstövlar eller jodhpurs från Grubs. Superlätta, vattentäta, värmer och andas.....
Dessutom har vi självklart med sortimentet från Equilibrium, med grymma fälttävlansskydd och boots och allt annat som kan tänkas behövas: Fälttävlansur, nummerlappar, medical cardholder, säkerhetsvästar osv.
Har du aldrig sett fälttävlan eller är nyfiken på hur det funkar så är det här en perfekt tävling att åka på! Man får bra översikt över alla tre momenten och ser stora delar av terrängbanan från en och samma plats.
Dessutom ska min egen lilla Armani (född 08) debutera i sin första riktiga tävling någonsin, snacka om nagelbitare! Cornelia rider och vi var där och tränade för första gången där för i år, och han har verkligen mognat under vintern. Han visste precis vad som gällde och hade superkul! Vi satte ihop en liten runda och han gick från startfålla till mål med spetsade öron och bara letade hinder! Tur att Cornelia har öron, annars hade leendet gått runt hela huvudet när hon kom i mål.
Och här en liten film :)
Hoppas att detta kan inspirera någon mer att testa på fälttävlan, som är otroligt kul för både häst och ryttare och kommentera gärna.
Kram Linda
2013-05-11 @ 11:26:00
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Hoppträning hos Stall Bommedal
Igår var det dags för hoppträning hos Bommedalarna för Armani och Cornelia. Poletten har börjat trilla ner hos Armani och igår var han inte alls lika spänd som första gången.
Förra gången satt Ulf (Bylander, Stall Bommedal) upp och kände på honom, och det är ju typiskt att jag inte hade med mig kameran då :(.
Armani har en tendens att "krulla ihop sig" i halsen och inte ta stöd i tygeln. Han bjuder heller inte fram ordentligt, och svarar halvhjärtat på hjälperna. Det kan vara riktigt frustrerande ibland.
När Uffe satt upp så fick han Armanis uppmärksamhet med en gång, det syntes tydligt. Jag gillar verkligen hans ridstil, han har en naturlig pondus men är väldigt lugn och mjuk och lyssnar av hästen.
De skriver mycket om sin hästfilosofi på hemsidan, checka gärna in den - www.stallbommedal.se
De skriver mycket om sin hästfilosofi på hemsidan, checka gärna in den - www.stallbommedal.se
Han vill att vi ska rida Armani i ett friskt tempo och hålla upp nosen lite, rida korta pass med många uppgifter så att han inte tröttnar. Syftet är att få honom uppmärksam och ge omedelbar respons på hjälperna, och att göra det på ett sätt att det blir roligt och positivt för Armani. Makes sense.
Hur som helst så känns inte kvalitetsbedömningen så omöjlig som den gjorde för ett par veckor sedan. Kvalitén är på Vretaskolan den 1 september och det är målet just nu. Där ska han visas under ryttare i både dressyr och hoppning och domarna bedömer exteriör, gångarter, ridbarhet, temperament och teknik.
En bra milstolpe och målsättning med utbildningen av unghästen.
En bra milstolpe och målsättning med utbildningen av unghästen.
// Linda
2012-07-11 @ 19:19:26
Permalink Vardagsliv Kommentarer (0)
Söt som socker!
Nästa häst ut är stallets maskot, Lindas lilla shetlandsponny Maja. Hon är född 2002 och har bott på Askegården sen hon var fyra. Jag var och hälsade på en granne som har stall och vi gick ut i hagen för att hälsa på hästarna. I full galopp och väldigt målmedveten kom denna bedårande lilla varelse springande och krävde att vi skulle gosa och klia - och självklart blev jag såld. Med ögon fulla av bus och ett hjärta av guld har Maja en enorm fanclub, och flera små ryttare som kommer och pysslar om henne i veckorna.
Hon lånades ut till Heda Ridklubb under en period där hon gick som ridskoleponny, men flyttade hem igen 2009 och har funnits på gården sen dess. Jag har funderat på att sälja henne ett par gånger men då har hela familjen sagt ifrån! Nu har jag istället ett antal barn som kommer och pysslar och rider och Maja njuter i fulla drag av uppmärksamheten. Som barnridningshäst funkar hon perfekt och hon har fått följa med Hippotique ett par gånger och jobbat ihop sitt kvällshö.
Några av Majas skötare
Historierna om Maja är många, hon går sin egen väg och många är de som fått känna på gruset under ett ridpass. Få kan bocka som hon! Däremellan är hon en liten ängel, går på tygeln och trampar på som ett riktigt litet dressyrämne. Från marken är hon världens snällaste, och älskar att bli ompysslad, vilket gör henne till en tacksam modell för fantasifulla barn.
Ska man till ridhuset och visa upp sig måste man vara extra fin, eller hur?
Hon kommer och går lite som hon vill, det är inte precis eltråden som håller henne i hagen. Häromdagen när Patricia var i stallet och mockade så stod Maja helt plötsligt i boxen och tyckte att nu fick det väl banne mig vara klart för att gå in! Hur lång tid kan det ta egentligen!
Hon lever ett ganska sorglöst liv, med en box i centrum av stallet, precis där hon vill vara. Och här lär hon bli kvar.
Oemotståndlig!
// Linda
Permalink Vardagsliv Kommentarer (0)
Våra hästar: Maja E
Söt som socker!Nästa häst ut är stallets maskot, Lindas lilla shetlandsponny Maja. Hon är född 2002 och har bott på Askegården sen hon var fyra. Jag var och hälsade på en granne som har stall och vi gick ut i hagen för att hälsa på hästarna. I full galopp och väldigt målmedveten kom denna bedårande lilla varelse springande och krävde att vi skulle gosa och klia - och självklart blev jag såld. Med ögon fulla av bus och ett hjärta av guld har Maja en enorm fanclub, och flera små ryttare som kommer och pysslar om henne i veckorna.
Hon lånades ut till Heda Ridklubb under en period där hon gick som ridskoleponny, men flyttade hem igen 2009 och har funnits på gården sen dess. Jag har funderat på att sälja henne ett par gånger men då har hela familjen sagt ifrån! Nu har jag istället ett antal barn som kommer och pysslar och rider och Maja njuter i fulla drag av uppmärksamheten. Som barnridningshäst funkar hon perfekt och hon har fått följa med Hippotique ett par gånger och jobbat ihop sitt kvällshö.
Några av Majas skötareHistorierna om Maja är många, hon går sin egen väg och många är de som fått känna på gruset under ett ridpass. Få kan bocka som hon! Däremellan är hon en liten ängel, går på tygeln och trampar på som ett riktigt litet dressyrämne. Från marken är hon världens snällaste, och älskar att bli ompysslad, vilket gör henne till en tacksam modell för fantasifulla barn.
Ska man till ridhuset och visa upp sig måste man vara extra fin, eller hur?Hon kommer och går lite som hon vill, det är inte precis eltråden som håller henne i hagen. Häromdagen när Patricia var i stallet och mockade så stod Maja helt plötsligt i boxen och tyckte att nu fick det väl banne mig vara klart för att gå in! Hur lång tid kan det ta egentligen!
Hon lever ett ganska sorglöst liv, med en box i centrum av stallet, precis där hon vill vara. Och här lär hon bli kvar.
Oemotståndlig!// Linda
2012-04-15 @ 15:15:56
Permalink Våra hästar Kommentarer (0)
Permalink Våra hästar Kommentarer (0)
Våra hästar: Armani
Den 15 maj 2008 föddes Armani, eller "Bängbulan" som han kallades i de 11 månader han fick sin mamma att svälla till oanade proportioner...
14 maj - kolla in juvret! 
och magen...
Mamma Temptation (31) går att läsa om i tidigare inlägg.
Syftet med betäckningen var att få en bra häst till mig själv, och valet av pappa föll på Rambo 910.
Hon tog sig på andra försöket, dräktigheten förlöpte enligt skolboken och plötsligt fanns han här hos mig. Min alldeles egna lilla hingstunge...
Ett par timmar "gammal" 
Tack vare mamma Tempos förtroende för människor så har Armani varit en otroligt trygg liten varelse från första början. Dessutom hade jag en foderhäst vid den här tiden och hon ville gärna också vara med på ett hörn. Det roliga är att Tempo accepterade det fullt ut så hon och Chattina uppfostrade Armani tillsammans!
3 dagar 
De här tre stod till och med i samma box!
Armani kastrerades när han var 1½ år, inte för att han var stökig som hingst men vi hade inga planer för honom som hingst och med flera ston hemma på gården var det smidigast.
Han visades på fölmönstringen i augusti 2008 med 46 poäng = Klass 1. Välutvecklad med naturlig resning, vackert huvud och välformat kors stod det på pluskontot. Något överbyggd (för dagen), något smal hals, något kort rygg, något gracil på minuskontot. Poäng 8 på typ, 7 på huvud hals och bål och 7 på extremiteter.
Han fick 8:or rakt igenom på gångarterna som beskrevs med ord som Energisk, rörlig, vägvinnande, taktmässig elastisk och välbalanserad.
Det är ju tur att domarna ser bortom pälsfällning och växtfaser, för han hade inte sina vackraste kläder på sig... Vi såg många fölungar som var klippta på visningen, vad anser ni om det?
Förberedelser 
Inför domarna 
Belönad
Han visades på treårstest 2011, med 45 poäng = Klass 1 i både gångarter och hoppning. Han skötte sig fantastiskt bra och poängen var rätt fördelade, även om jag hade önskat en 8 på traven också. Armanis BLUP.
I skrivande stund har jag tragiskt nog inte en aning om var protokollet är, men jag kommer ihåg att han lovordades för sin uppsyn och sitt temperament. Det är ju precis det jag vill!
Förberedelser 
På väg in till domarna 
Nöjd matte!
Armani hade garanterat störst team med sig i alla fall, det bara kryllade av folk kring lillprinsen. Vid treårstestet hade jag och Patricia startat upp Hippotique, vilket syns på våra outfits :), både vi och hästen är representativa från topp till tå, snyggt eller hur!!
Gersemi, Schockemöhle, BVertigo m.m.
Nu i år siktar vi på Kvalitetsbedömning och jag tycker att de här unghästbedömningarna är super! Det ger mig ett mål med det jag gör och ett riktmärke om var jag bör vara i utbildningen just då. Självklart förutsätter detta att Armani själv är med på noterna och är mogen för uppgiften. Är han inte det så hoppar vi över.... Lätt som en plätt!
Hittills går allt som det ska, han är nu riden i skog och mark och kan kallas trafiksäker. Han kan både ridas ut ensam eller med sällskap. Han är i ridhus ungefär en dag i veckan, lite oftare om underlaget är kass ute, och där börjar han också förstå vad som väntas av honom. Han är hoppad ett par-tre gånger under ryttare och verkar klok där också. Han är min drömkille.
Något som inte är särskilt vanligt bland våra ridhästar, men som jag tror att många hästar skulle må bra av är körning. Jag tog kontakt med en bekant som har travhästar och frågade om de kunde hjälpa mig. Jag gillar tömkörning och tömkör gärna mina hästar, men det är svårt att jobba dem ordentligt i trav utan att ligga på volt. Därför vill jag kunna spänna för och ge mig ut och motionsjogga med vagn mellan varven. Vi är ännu inte riktigt färdiga, vintern kom emellan, men Armani gillar verkligen det här! Den största svårigheten ligger i att sela på... det är några tåtar att hålla reda på...
Att få möjligheten att föda upp en egen häst är både underbart och läskigt. Det finns mycket oro med i bilden: går jag för fort fram, för långsamt, för hårt, för mjukt, växer han som han ska, håller han för det här, hur mycket mat ska han ha osv osv... det tar aldrig slut. Kvittot man får när det blir rätt och han går framåt i sin utveckling skingrar alla orosmoln och gör det lättare att lite på sin magkänsla en stund igen.
Jag är jättestolt över att ha kommit så här långt med Armani på egen hand, och han är en underbar individ. Jag har hela tiden varit beredd att lämna bort honom om jag skulle köra fast och jag har omedelbart tagit hjälp om jag känt mig osäker eller tvekat på mina vägval. Det är nog en stor anledning till att jag HAR kommit så här långt och så tänker jag fortsätta. Min förhoppning och målsättning är att han ska växa sig stark och hållbar och fungera lika bra i terräng och framför vagn som innanför vita små staket, som till banhoppning och långritter.
Hittills verkar det ganska lovande, så håll tummarna för mig och min prins!
Hälsningar
Linda
14 maj - kolla in juvret! och magen...Mamma Temptation (31) går att läsa om i tidigare inlägg.
Syftet med betäckningen var att få en bra häst till mig själv, och valet av pappa föll på Rambo 910.
Hon tog sig på andra försöket, dräktigheten förlöpte enligt skolboken och plötsligt fanns han här hos mig. Min alldeles egna lilla hingstunge...
Ett par timmar "gammal" Tack vare mamma Tempos förtroende för människor så har Armani varit en otroligt trygg liten varelse från första början. Dessutom hade jag en foderhäst vid den här tiden och hon ville gärna också vara med på ett hörn. Det roliga är att Tempo accepterade det fullt ut så hon och Chattina uppfostrade Armani tillsammans!
3 dagar De här tre stod till och med i samma box!Armani kastrerades när han var 1½ år, inte för att han var stökig som hingst men vi hade inga planer för honom som hingst och med flera ston hemma på gården var det smidigast.
Han visades på fölmönstringen i augusti 2008 med 46 poäng = Klass 1. Välutvecklad med naturlig resning, vackert huvud och välformat kors stod det på pluskontot. Något överbyggd (för dagen), något smal hals, något kort rygg, något gracil på minuskontot. Poäng 8 på typ, 7 på huvud hals och bål och 7 på extremiteter.
Han fick 8:or rakt igenom på gångarterna som beskrevs med ord som Energisk, rörlig, vägvinnande, taktmässig elastisk och välbalanserad.
Det är ju tur att domarna ser bortom pälsfällning och växtfaser, för han hade inte sina vackraste kläder på sig... Vi såg många fölungar som var klippta på visningen, vad anser ni om det?
Förberedelser Inför domarna BelönadHan visades på treårstest 2011, med 45 poäng = Klass 1 i både gångarter och hoppning. Han skötte sig fantastiskt bra och poängen var rätt fördelade, även om jag hade önskat en 8 på traven också. Armanis BLUP.
I skrivande stund har jag tragiskt nog inte en aning om var protokollet är, men jag kommer ihåg att han lovordades för sin uppsyn och sitt temperament. Det är ju precis det jag vill!
Förberedelser På väg in till domarna Nöjd matte!Armani hade garanterat störst team med sig i alla fall, det bara kryllade av folk kring lillprinsen. Vid treårstestet hade jag och Patricia startat upp Hippotique, vilket syns på våra outfits :), både vi och hästen är representativa från topp till tå, snyggt eller hur!!
Gersemi, Schockemöhle, BVertigo m.m. Nu i år siktar vi på Kvalitetsbedömning och jag tycker att de här unghästbedömningarna är super! Det ger mig ett mål med det jag gör och ett riktmärke om var jag bör vara i utbildningen just då. Självklart förutsätter detta att Armani själv är med på noterna och är mogen för uppgiften. Är han inte det så hoppar vi över.... Lätt som en plätt!
Hittills går allt som det ska, han är nu riden i skog och mark och kan kallas trafiksäker. Han kan både ridas ut ensam eller med sällskap. Han är i ridhus ungefär en dag i veckan, lite oftare om underlaget är kass ute, och där börjar han också förstå vad som väntas av honom. Han är hoppad ett par-tre gånger under ryttare och verkar klok där också. Han är min drömkille.
Något som inte är särskilt vanligt bland våra ridhästar, men som jag tror att många hästar skulle må bra av är körning. Jag tog kontakt med en bekant som har travhästar och frågade om de kunde hjälpa mig. Jag gillar tömkörning och tömkör gärna mina hästar, men det är svårt att jobba dem ordentligt i trav utan att ligga på volt. Därför vill jag kunna spänna för och ge mig ut och motionsjogga med vagn mellan varven. Vi är ännu inte riktigt färdiga, vintern kom emellan, men Armani gillar verkligen det här! Den största svårigheten ligger i att sela på... det är några tåtar att hålla reda på...
Att få möjligheten att föda upp en egen häst är både underbart och läskigt. Det finns mycket oro med i bilden: går jag för fort fram, för långsamt, för hårt, för mjukt, växer han som han ska, håller han för det här, hur mycket mat ska han ha osv osv... det tar aldrig slut. Kvittot man får när det blir rätt och han går framåt i sin utveckling skingrar alla orosmoln och gör det lättare att lite på sin magkänsla en stund igen.
Jag är jättestolt över att ha kommit så här långt med Armani på egen hand, och han är en underbar individ. Jag har hela tiden varit beredd att lämna bort honom om jag skulle köra fast och jag har omedelbart tagit hjälp om jag känt mig osäker eller tvekat på mina vägval. Det är nog en stor anledning till att jag HAR kommit så här långt och så tänker jag fortsätta. Min förhoppning och målsättning är att han ska växa sig stark och hållbar och fungera lika bra i terräng och framför vagn som innanför vita små staket, som till banhoppning och långritter.
Hittills verkar det ganska lovande, så håll tummarna för mig och min prins!
Hälsningar
Linda
2012-02-25 @ 15:29:57
Permalink Våra hästar Kommentarer (0)
Permalink Våra hästar Kommentarer (0)
Våra hästar: Temptation
Tänkte att det kunde vara dags att presentera våra egna hästar lite närmare, och först ut blir Lindas nu 23-åriga sto Temptation. Kärt barn har många namn: Tempo, Turbo, Tempolina, Lilla Fina och så några mindre smickrande namn som bara används när någon av oss är på dåligt humör.
Tempo är efter Urbino 430 och undan Sonowa (31), en klassisk svensk halvblodsstam som går att spåra tillbaka till början av 1900-talet. Här kan du se Tempos BLUP.
Här visas Tempo som tvååring, alltså 1991.
Hos ägaren på bilden utbildades Tempo till LA hoppning och LB dressyr, hon gick även debutant fälttävlan. När hon var 13 byttes hon mot en annan häst och hamnade då hos en kompis till mig. Jag hade precis återupptagit mitt ridintresse efter att ha varit ute på villovägar några år, och blev tillfrågad om jag kunde ta med Tempo på mina lektioner så hon fick komma ut lite. Jag älskade henne från första stund! Min ridlärare döpte henne till Turbo och jag hade inte mycket kontroll, det gick fort, fort, fort mest hela tiden. När jag red ut så gick hon mer uppåt och på tvären än hon gick framåt. Men nånting sa klick och jag njöt av varenda sekund på hästryggen. Detta såg även min sambo som satt på läktaren, och när jag fyllde 30 fick jag Tempo i present. Inte illa va!!
Det är nu åtta år sedan, och vi är som ler och långhalm, Tempo och jag. Hon har ett jäkla humör och är fortfarande pigg och het att rida, men förtroendefull och otroligt snäll. Hon kan bete sig så jag blir galen ibland, men om det gäller så kan jag be henne om vad som helst och hon skulle inte tveka att följa mig.
Tempo och jag fotades för en reklamkampanj 2005, utan hjälm ajabaja...
Jag bestämde mig ganska tidigt för att det inte var aktuellt att tävla med Tempo, hon gillar inte att bli stående i transporten och hon hetsar upp sig på ett sätt som jag tycker att hon kan få slippa på äldre dagar. Vi har tränat regelbundet under alla år, och hon rids fortfarande, om än mer sporadiskt. Hon är frisk och fin, det är svårt att tro att hon är såpass gammal som hon är.
2007 betäckte jag Tempo med hingsten Rambo 910, även han av gammal svensk halvblodsstam. Jag var ute efter en hingst med bra hållbarhet, temperament och brett användningsområde och fastnade för Rambo när jag såg honom i ett pausnummer på Bruksprovet i Flyinge några år tidigare. Efter att ha pratat med ägarna stod det klart att han var den jag var ute efter. Tempo seminerades och tog sig på andra försöket. Dräktigheten gick helt problemfritt och det var underbart att få följa den.
Den 15 maj 2008 vaknade jag tidigt och gick ut till stallet. Jag hade vakat i två veckor och bestämde mig för att sova ut en natt. Då fölade hon naturligtvis. Jag förstod direkt att något hänt, Tempo stod med huvudet vid marken när jag kom in, lyfte det och gnäggade mjukt och sänkte det igen. Där låg en blöt liten fölunge, efterbörden hade ännu inte släppt, så han hade precis kommit ut och allt hade gått toppen.
Jag gick in och satte mig vid fölet och Tempo nosade mig i nacken, stolt och nöjd över att få visa upp sin lilla bebis. Tempo är en underbar mamma, och vi har hjälpts åt otroligt mycket med uppfostran av Armani. Med sitt fantastiska temperament har hon visat honom att det inte är någon fara att gå in i transporten, bli klippt, tvättas osv osv och mycket tack vare henne har jag idag en trygg och cool individ i hennes son.
Armani tre dagar. Kärleken i Tempos ögon går inte att ta miste på!
Lilla Fina Tempolina är min första egna häst, och har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag ser fram emot många fler år tillsammans med henne.
Hälsningar Linda
Tempo är efter Urbino 430 och undan Sonowa (31), en klassisk svensk halvblodsstam som går att spåra tillbaka till början av 1900-talet. Här kan du se Tempos BLUP.
Här visas Tempo som tvååring, alltså 1991.Hos ägaren på bilden utbildades Tempo till LA hoppning och LB dressyr, hon gick även debutant fälttävlan. När hon var 13 byttes hon mot en annan häst och hamnade då hos en kompis till mig. Jag hade precis återupptagit mitt ridintresse efter att ha varit ute på villovägar några år, och blev tillfrågad om jag kunde ta med Tempo på mina lektioner så hon fick komma ut lite. Jag älskade henne från första stund! Min ridlärare döpte henne till Turbo och jag hade inte mycket kontroll, det gick fort, fort, fort mest hela tiden. När jag red ut så gick hon mer uppåt och på tvären än hon gick framåt. Men nånting sa klick och jag njöt av varenda sekund på hästryggen. Detta såg även min sambo som satt på läktaren, och när jag fyllde 30 fick jag Tempo i present. Inte illa va!!
Det är nu åtta år sedan, och vi är som ler och långhalm, Tempo och jag. Hon har ett jäkla humör och är fortfarande pigg och het att rida, men förtroendefull och otroligt snäll. Hon kan bete sig så jag blir galen ibland, men om det gäller så kan jag be henne om vad som helst och hon skulle inte tveka att följa mig.
Tempo och jag fotades för en reklamkampanj 2005, utan hjälm ajabaja...Jag bestämde mig ganska tidigt för att det inte var aktuellt att tävla med Tempo, hon gillar inte att bli stående i transporten och hon hetsar upp sig på ett sätt som jag tycker att hon kan få slippa på äldre dagar. Vi har tränat regelbundet under alla år, och hon rids fortfarande, om än mer sporadiskt. Hon är frisk och fin, det är svårt att tro att hon är såpass gammal som hon är.
2007 betäckte jag Tempo med hingsten Rambo 910, även han av gammal svensk halvblodsstam. Jag var ute efter en hingst med bra hållbarhet, temperament och brett användningsområde och fastnade för Rambo när jag såg honom i ett pausnummer på Bruksprovet i Flyinge några år tidigare. Efter att ha pratat med ägarna stod det klart att han var den jag var ute efter. Tempo seminerades och tog sig på andra försöket. Dräktigheten gick helt problemfritt och det var underbart att få följa den.
Den 15 maj 2008 vaknade jag tidigt och gick ut till stallet. Jag hade vakat i två veckor och bestämde mig för att sova ut en natt. Då fölade hon naturligtvis. Jag förstod direkt att något hänt, Tempo stod med huvudet vid marken när jag kom in, lyfte det och gnäggade mjukt och sänkte det igen. Där låg en blöt liten fölunge, efterbörden hade ännu inte släppt, så han hade precis kommit ut och allt hade gått toppen.
Jag gick in och satte mig vid fölet och Tempo nosade mig i nacken, stolt och nöjd över att få visa upp sin lilla bebis. Tempo är en underbar mamma, och vi har hjälpts åt otroligt mycket med uppfostran av Armani. Med sitt fantastiska temperament har hon visat honom att det inte är någon fara att gå in i transporten, bli klippt, tvättas osv osv och mycket tack vare henne har jag idag en trygg och cool individ i hennes son.
Armani tre dagar. Kärleken i Tempos ögon går inte att ta miste på!Lilla Fina Tempolina är min första egna häst, och har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag ser fram emot många fler år tillsammans med henne.
Hälsningar Linda