Den 15 maj 2008 föddes Armani, eller "Bängbulan" som han kallades i de 11 månader han fick sin mamma att svälla till oanade proportioner...

14 maj - kolla in juvret! och magen...

Mamma Temptation (31) går att läsa om i tidigare inlägg.
Syftet med betäckningen var att få en bra häst till mig själv, och valet av pappa föll på Rambo 910.
Hon tog sig på andra försöket, dräktigheten förlöpte enligt skolboken och plötsligt fanns han här hos mig. Min alldeles egna lilla hingstunge...

Ett par timmar "gammal"

Tack vare mamma Tempos förtroende för människor så har Armani varit en otroligt trygg liten varelse från första början. Dessutom hade jag en foderhäst vid den här tiden och hon ville gärna också vara med på ett hörn. Det roliga är att Tempo accepterade det fullt ut så hon och Chattina uppfostrade Armani tillsammans!

3 dagar De här tre stod till och med i samma box!

Armani kastrerades när han var 1½ år, inte för att han var stökig som hingst men vi hade inga planer för honom som hingst och med flera ston hemma på gården var det smidigast.

Han visades på fölmönstringen i augusti 2008 med 46 poäng = Klass 1. Välutvecklad med naturlig resning, vackert huvud och välformat kors stod det på pluskontot. Något överbyggd (för dagen), något smal hals, något kort rygg, något gracil på minuskontot. Poäng 8 på typ, 7 på huvud hals och bål och 7 på extremiteter.
Han fick 8:or rakt igenom på gångarterna som beskrevs med ord som Energisk, rörlig, vägvinnande, taktmässig elastisk och välbalanserad. 
Det är ju tur att domarna ser bortom pälsfällning och växtfaser, för han hade inte sina vackraste kläder på sig... Vi såg många fölungar som var klippta på visningen, vad anser ni om det?

Förberedelser Inför domarna Belönad

Han visades på treårstest 2011, med 45 poäng = Klass 1 i både gångarter och hoppning. Han skötte sig fantastiskt bra och poängen var rätt fördelade, även om jag hade önskat en 8 på traven också. Armanis BLUP.
I skrivande stund har jag tragiskt nog inte en aning om var protokollet är, men jag kommer ihåg att han lovordades för sin uppsyn och sitt temperament. Det är ju precis det jag vill!

Förberedelser På väg in till domarna Nöjd matte!

Armani hade garanterat störst team med sig i alla fall, det bara kryllade av folk kring lillprinsen. Vid treårstestet hade jag och Patricia startat upp Hippotique, vilket syns på våra outfits :), både vi och hästen är representativa från topp till tå, snyggt eller hur!!

Gersemi, Schockemöhle, BVertigo m.m.

Nu i år siktar vi på Kvalitetsbedömning och jag tycker att de här unghästbedömningarna är super! Det ger mig ett mål med det jag gör och ett riktmärke om var jag bör vara i utbildningen just då. Självklart förutsätter detta att Armani själv är med på noterna och är mogen för uppgiften. Är han inte det så hoppar vi över.... Lätt som en plätt!

Hittills går allt som det ska, han är nu riden i skog och mark och kan kallas trafiksäker. Han kan både ridas ut ensam eller med sällskap. Han är i ridhus ungefär en dag i veckan, lite oftare om underlaget är kass ute, och där börjar han också förstå vad som väntas av honom. Han är hoppad ett par-tre gånger under ryttare och verkar klok där också. Han är min drömkille.

Något som inte är särskilt vanligt bland våra ridhästar, men som jag tror att många hästar skulle må bra av är körning. Jag tog kontakt med en bekant som har travhästar och frågade om de kunde hjälpa mig. Jag gillar tömkörning och tömkör gärna mina hästar, men det är svårt att jobba dem ordentligt i trav utan att ligga på volt. Därför vill jag kunna spänna för och ge mig ut och motionsjogga med vagn mellan varven. Vi är ännu inte riktigt färdiga, vintern kom emellan, men Armani gillar verkligen det här! Den största svårigheten ligger i att sela på... det är några tåtar att hålla reda på...



Att få möjligheten att föda upp en egen häst är både underbart och läskigt. Det finns mycket oro med i bilden: går jag för fort fram, för långsamt, för hårt, för mjukt, växer han som han ska, håller han för det här, hur mycket mat ska han ha osv osv... det tar aldrig slut. Kvittot man får när det blir rätt och han går framåt i sin utveckling skingrar alla orosmoln och gör det lättare att lite på sin magkänsla en stund igen.

Jag är jättestolt över att ha kommit så här långt med Armani på egen hand, och han är en underbar individ. Jag har hela tiden varit beredd att lämna bort honom om jag skulle köra fast och jag har omedelbart tagit hjälp om jag känt mig osäker eller tvekat på mina vägval. Det är nog en stor anledning till att jag HAR kommit så här långt och så tänker jag fortsätta. Min förhoppning och målsättning är att han ska växa sig stark och hållbar och fungera lika bra i terräng och framför vagn som innanför vita små staket, som till banhoppning och långritter.

Hittills verkar det ganska lovande, så håll tummarna för mig och min prins!

Hälsningar
Linda