Tänkte att det kunde vara dags att presentera våra egna hästar lite närmare, och först ut blir Lindas nu 23-åriga sto Temptation. Kärt barn har många namn: Tempo, Turbo, Tempolina, Lilla Fina och så några mindre smickrande namn som bara används när någon av oss är på dåligt humör.

Tempo är efter Urbino 430 och undan Sonowa (31), en klassisk svensk halvblodsstam som går att spåra tillbaka till början av 1900-talet. Här kan du se Tempos BLUP.

Här visas Tempo som tvååring, alltså 1991.

Hos ägaren på bilden utbildades Tempo till LA hoppning och LB dressyr, hon gick även debutant fälttävlan. När hon var 13 byttes hon mot en annan häst och hamnade då hos en kompis till mig. Jag hade precis återupptagit mitt ridintresse efter att ha varit ute på villovägar några år, och blev tillfrågad om jag kunde ta med Tempo på mina lektioner så hon fick komma ut lite. Jag älskade henne från första stund! Min ridlärare döpte henne till Turbo och jag hade inte mycket kontroll, det gick fort, fort, fort mest hela tiden. När jag red ut så gick hon mer uppåt och på tvären än hon gick framåt. Men nånting sa klick och jag njöt av varenda sekund på hästryggen. Detta såg även min sambo som satt på läktaren, och när jag fyllde 30 fick jag Tempo i present. Inte illa va!!

Det är nu åtta år sedan, och vi är som ler och långhalm, Tempo och jag. Hon har ett jäkla humör och är fortfarande pigg och het att rida, men förtroendefull och otroligt snäll. Hon kan bete sig så jag blir galen ibland, men om det gäller så kan jag be henne om vad som helst och hon skulle inte tveka att följa mig.

Tempo och jag fotades för en reklamkampanj 2005, utan hjälm ajabaja...

Jag bestämde mig ganska tidigt för att det inte var aktuellt att tävla med Tempo, hon gillar inte att bli stående i transporten och hon hetsar upp sig på ett sätt som jag tycker att hon kan få slippa på äldre dagar. Vi har tränat regelbundet under alla år, och hon rids fortfarande, om än mer sporadiskt. Hon är frisk och fin, det är svårt att tro att hon är såpass gammal som hon är.

2007 betäckte jag Tempo med hingsten Rambo 910, även han av gammal svensk halvblodsstam. Jag var ute efter en hingst med bra hållbarhet, temperament och brett användningsområde och fastnade för Rambo när jag såg honom i ett pausnummer på Bruksprovet i Flyinge några år tidigare. Efter att ha pratat med ägarna stod det klart att han var den jag var ute efter. Tempo seminerades och tog sig på andra försöket. Dräktigheten gick helt problemfritt och det var underbart att få följa den.
Den 15 maj 2008 vaknade jag tidigt och gick ut till stallet. Jag hade vakat i två veckor och bestämde mig för att sova ut en natt. Då fölade hon naturligtvis. Jag förstod direkt att något hänt, Tempo stod med huvudet vid marken när jag kom in, lyfte det och gnäggade mjukt och sänkte det igen. Där låg en blöt liten fölunge, efterbörden hade ännu inte släppt, så han hade precis kommit ut och allt hade gått toppen.

Jag gick in och satte mig vid fölet och Tempo nosade mig i nacken, stolt och nöjd över att få visa upp sin lilla bebis. Tempo är en underbar mamma, och vi har hjälpts åt otroligt mycket med uppfostran av Armani. Med sitt fantastiska temperament har hon visat honom att det inte är någon fara att gå in i transporten, bli klippt, tvättas osv osv och mycket tack vare henne har jag idag en trygg och cool individ i hennes son.

Armani tre dagar. Kärleken i Tempos ögon går inte att ta miste på!

Lilla Fina Tempolina är min första egna häst, och har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag ser fram emot många fler år tillsammans med henne.

Hälsningar Linda