Hästmänniskor måste vara de envisaste och mest välmående människor som finns.

För det mesta ser vi fram emot tiden i stallet, och gör allt vi kan för att maximera den. Efter en skoldag eller en arbetsdag åker vi med glädje ut till vår fyrbenta kärlek för att gå på nästa arbetspass. Det är väl inga problem att tillbringa fyra timmar där om man inte har annat som väntar? Det ska mockas, ryktas, ridas, packas höpåsar, sopas etc etc.

Vi struntar väl i om det är 15 minus - vi klär oss därefter. Fryser hästarnas vatten så bär vi hinkar. Vi kämpar med relationen till våra hästar, vi sliter med ridningen - v i   g e r   i n t e   u p p - för att vi älskar det vi gör.

Tänk vad mycket vi får gratis som andra människor faktiskt måste tänka på. Vi får daglig utevistelse, fysisk träning, mental stimulans. Vi lär oss att lita på vår intuition och att fatta beslut, vi tar ansvar.

Håll ut! Snart är sommaren här igen.

Visst kan det kännas motigt ibland, och stört omöjligt att orka pallra sig iväg till stallet, men så plötsligt är man där och då känns allt mycket bättre. Jag byter inte mitt liv mot något annat, jag älskar mitt hästliv.

Hälsningar Linda (& Patricia som är hästledig idag)