Det finns ett fåtal, och då menar jag ett fåtal av alla de människor som har egen häst som gör precis det de vill.

Hur menar jag nu då? 

Jo, de flesta av oss kompromissar när vi köper häst, antingen av ekonomiska skäl, känslomässiga eller rentav okunniga. De målmedvetna tävlingsmänniskorna har siktet inställt på topphästar inom sin disciplin och skulle aldrig nöja sig med mindre än att hästen har talang för just det. 

När du köpte häst, visste du exakt vad du ville ha? Visste du vad du ville åstadkomma med den hästen? Blev det så?

 

En del köper just den hästen för att det klickar vid första mötet. Andra för att den kan ta mig dit jag vill på tävlingsbanan och sen finns det ju den kategorin som "blir med häst" av olika anledningar. 

Oavsett vilket så märker man ju snart vilken individ man fått in i sitt liv. Jag satt och funderade på hur vi hobbyryttare anpassar oss själva efter de hästar vi har, och det är ju ganska kul.

 

 

Själv drömde jag om att hoppa runt på lokala/regionala tävlingar på lagom nivå och kanske plocka en rosett då och då när jag äntligen fick min första egna häst. Jag insåg ganska snart att jag fick börja i en annan ände... När vi red ut var utmaningen att kunna förflytta oss rakt fram i en av mig vald gångart. Min hopptränare gav mig öknamnet TurboLinda. Att visa upp sig i dressyr var inte att tänka på, det går ju inte på tid. Transporten blev dessutom kaffeved om hon tvingades stå i den alltför länge. Jag kanske skulle ha konstaterat att det här inte var rätt häst för mig och bytt till en som passade mig bättre. Istället bestämde jag mig för att lägga bort ambitionerna och göra andra saker. Idag, 8 år senare, inser jag hur mycket kul jag har haft med den hästen och hur mycket jag lärt mig av henne. Jag ångrar inte en sekund att det blev just hon eller att jag inte fokuserat på att tävla med henne. Jag rider barbacka, långritter, tränar både dressyr och hoppning och hon har fått ett föl. Hon är dessutom otroligt tillitsfull och lojal och en underbar individ som lugnat ner sig avsevärt med åren. Hon är 23 år nu och still going strong, älskade Tempolina.

I stallet finns ju nu en ny individ i hennes avkomma, och jag ser fram emot vilken riktning det kommer att ta med honom. Jag är säker på att det blir förbaskat roligt! 

 

 

Vad är din häst bra på?  

 

// Linda